Ett projekt vars idé föddes hos Björn för ett antal år sedan och efter lite oförutsedda händelseförlopp på vägen ligger boken nu äntligen redo för kommande blårandiga godnatt-stunder under läslampan.
– Det började med att jag för några år sedan gick över en fotbollsplan och där satt en liten tjej ensam på en sten. Det såg ut som att hon satt och kollade på de andra barnen som spelade fotboll, men kanske inte vågade vara med. Där någonstans väcktes en tanke att det där skulle man skriva något om, även om jag har aldrig har skrivit någonting tidigare, berättar Björn som idisslade idén under en period.
– Sedan föll det där i glömska fram till juldagen 2019 då jag kom fram till att jag ska skriva den där boken som jag gått och tänkt på, hur svårt kan det vara? Jag hade målat upp bilderna i huvudet och tänkte att det skulle handla om en liten tjej och sedan skrev jag boken ganska snabbt. Jag tyckte att jag fick till det rätt bra och tanken var att det skulle vara sportsligt, ärligt och att gemenskap var en viktig del. Jag har svårt för när det blir hatiskt på fotbollsarenor, och även om jag självklart älskar publiktrycket så är det sportsliga och positiva det viktigaste. Så med den här boken ville jag främja gemenskapen och alla de positiva sidorna inom Djurgården, sedan kanske det inte blev precis på det sättet som det var tänkt från början men det var i alla fall grundtanken.
En klassisk barnbok kräver ju dock sina väl valda illustrationer och den hjälpen skulle komma via Björns egen bekantskapskrets.
– Några veckor senare fick jag en vänförfrågan på Facebook från Emilia Silfverberg, som är respektive till en god vän och då såg jag att hon hade gått på Berghs och frågade om hon kände någon som kunde illustrera. Hon nappade direkt, även om hon lustigt nog inte alls har bra koll på fotboll, och sa att hon gärna gjorde det själv. Trots hennes ringa fotbollskunskaper har hon på ett fascinerande sätt fattat precis allt jag har sagt och fångat varandra liten detalj, förklarar Björn som sedan fick hantera en ny högst ofrivillig paus.
– Det här var årsskiftet precis innan pandemin bröt ut och min tanke var att vi kanske kunde ha skissat klart det här till premiären. Riktigt så blev det ju inte med facit i hand och det tog ju två år till. Så jag har fått sudda bort en del saker men det har ändå varit rätt klart hur slutresultatet skulle bli. I övrigt var ju handlingen sig lik och kicken i slutet av boken är att den här tjejen ska få en lillebror och vill ge honom namnet Bo, med tanken att Bo ska bli det största förnamnet bland alla nyfödda så småningom.
Ett par covidår senare var boken äntligen klar och därmed var det bara att kontakta föreningen för att knyta ihop säcken och kicka igång.
– Jag är ju kompis med Jacob Une Larsson så han satte mig i kontakt med Djurgårdens SLO Nils Ek som tyckte att det här var en jättebra idé. Tanken är att en del av de intäkter som kommer in ska främja Fair Play och ett spår är att de kan gå till det lag i exempelvis DIF Akademi som har minst antal gula och röda kort under en säsong. Så kan jag bidra till att föreningens kassa drygas ut så är jag oerhört lycklig, avrundar Björn som utöver det självklart hoppas på en rekryterande effekt.
– Boken kommer att säljas i Djurgårdsbutiken initialt och sedan ska vi diskutera hur vi når ut även i butiksled utanför Stockholms-området. Förhoppningsvis kan den bredda vår supporterskara ytterligare, det är i alla fall min ambition.